memo i mörker — promemoria

 

Jag minns det som igår…

den lyckliga tiden,,,

den färgglada tiden…

Den tiden då allt var sitt eget.

Inte som nu.

Går runt i mörker.

Med livlösa ögon.

Ta mig tillbaka…

till mitt minne

till mitt memo.

Ingen titel – rader av poesi i höstmörker

Det här måste vara den mest,

deppiga perioden på året.

Hösten tågar in i vår tid…

Lövet är det främsta objektet.

Objektet inom vårt fokus, vår lins.

Känner den strimman av kölden vind, omfamna,

in till mina nerver, skallrande tänder.

Saknad av sommar.

Den tiden kommer snart.

Längtar. .

Vet inte vad jag vill

En liten varelse i världen är just nu osäker,

osäker på sitt liv… sin framtid.

Jag vet inte vad jag känner för nuet… för framtiden.

Rädd för nästa steg, för va som händer sedan.

Jag känner hur min omgivning stannar upp…

Jag känner hur min omgivning väntar på mig…

Hittar man någon känns det inte på riktigt, oäkta.

Inte hennes fel.

Vad ska det bli av en varelse som nu irrar omkring i tankarnas mellanting.

Varelsen vet inte vad den vill. Ylar… Söker svar från månens röst.

Tingets inre röst.

Svara mig, vill veta… Vad ska det bli av mig?

Tankekamp – individens budskap

Ska bli skönt att få sova – stänga ögonen för en stund. 

En lång dag har passerat – likaså resan från land till land. 

I detta land skall jag nu slumra, intill de sista syrsor som för dygnet sjunger bara en mer ton. 

En symfoni skapad, komponerad, framförd av syrsor från detta land. 

Ett stycke likt en ensam individ i mörker vid djupevatten ljudar. 

En smutsig siluett – glödande ögon, speglar sig för landets värme. Tar sig igenom.

Så varmt och skönt att glödande flickan – siluett – ej orkar dra mig tillbaka, 

tillbaka till syrsornas ej existens – ett kallt land. 

Jag njuter, står emot den kraft som smutsens individens medvetna har och tvinga mig i. 

Hör syrsornas varma stämmor – en sista gång. 

Jag trivs , raderat individen, de tunga känslorna den andades inom mig. 

Trivs, glöm, njut

…för nu

Missförstådd

Ibland så står man själv,

Vi alla trampar snett nån gång,

Vinden vänder riktning,

Börjar ta tag i saker,

Hålla fast vid det man står stadigt kvar för.

Trots att ingen verkar förstå.

Förstå en.

Livet är inte alltid lätt.

Dess missförstådda sinne försöker greppa.

Greppa det som tagit sin tid att bygga upp,

sedan glidit iväg.

Ta livet som det kommer,

låt klockorna eka i mörket,

Låt den ticka på.

Förstår snart.

Livet är inte alltid lätt,

Missförstådd.

en samling texter, poesi och tankar från en enkel varelse