Vet inte vad jag vill

En liten varelse i världen är just nu osäker,

osäker på sitt liv… sin framtid.

Jag vet inte vad jag känner för nuet… för framtiden.

Rädd för nästa steg, för va som händer sedan.

Jag känner hur min omgivning stannar upp…

Jag känner hur min omgivning väntar på mig…

Hittar man någon känns det inte på riktigt, oäkta.

Inte hennes fel.

Vad ska det bli av en varelse som nu irrar omkring i tankarnas mellanting.

Varelsen vet inte vad den vill. Ylar… Söker svar från månens röst.

Tingets inre röst.

Svara mig, vill veta… Vad ska det bli av mig?

Annonser

Tankekamp – individens budskap

Ska bli skönt att få sova – stänga ögonen för en stund. 

En lång dag har passerat – likaså resan från land till land. 

I detta land skall jag nu slumra, intill de sista syrsor som för dygnet sjunger bara en mer ton. 

En symfoni skapad, komponerad, framförd av syrsor från detta land. 

Ett stycke likt en ensam individ i mörker vid djupevatten ljudar. 

En smutsig siluett – glödande ögon, speglar sig för landets värme. Tar sig igenom.

Så varmt och skönt att glödande flickan – siluett – ej orkar dra mig tillbaka, 

tillbaka till syrsornas ej existens – ett kallt land. 

Jag njuter, står emot den kraft som smutsens individens medvetna har och tvinga mig i. 

Hör syrsornas varma stämmor – en sista gång. 

Jag trivs , raderat individen, de tunga känslorna den andades inom mig. 

Trivs, glöm, njut

…för nu

Missförstådd

Ibland så står man själv,

Vi alla trampar snett nån gång,

Vinden vänder riktning,

Börjar ta tag i saker,

Hålla fast vid det man står stadigt kvar för.

Trots att ingen verkar förstå.

Förstå en.

Livet är inte alltid lätt.

Dess missförstådda sinne försöker greppa.

Greppa det som tagit sin tid att bygga upp,

sedan glidit iväg.

Ta livet som det kommer,

låt klockorna eka i mörket,

Låt den ticka på.

Förstår snart.

Livet är inte alltid lätt,

Missförstådd.

grå löv

Vart jag än är nu, det enda jag ser.

gråa löv omger mig, tappat sin färg.

De hade sin färg, lång tid sedan.

Nu, lika grå som himlen.

Himlen ovan mig

Himlen vakar mig,

Känner mig tom.

”de var bättre förr”

säger folk.

Osäker på det. Lika tomt och mörkt då.

Hösttomt

Höstmörkt

en samling texter, poesi och tankar från en enkel varelse